Och visst är dem orden sanna, dem orden som berättar för oss att vi måste våga om vi strävar efter något annorlunda. Om vi aldrig vågar visa oss sårbara i rädslan av att känna oss dumma och förlöjligade har vi ju inget annat att hämta, eller hur? Nej, vi måste faktiskt breda ut vingarna. Vare sig vi kommer falla mot marken eller sväva måste vi våga. Vem vet kanske har vi något mjukt att landa på om vår kraft sviker oss?
I brist på ström tillbringade jag helgen på ett väldigt kreativt sätt. Kanske var ett strömavbrott just vad jag behövde för att återigen finna den ro jag så länge hungrat över. Är detta en början på en ny era? Troligtvis inte, men det fick mig att tänka och resonera kring vad som är viktigt och inte. Hästen ni ser fäst på min underarm är gjord med hjälp av en eyeliner från Maybelline samt en referensbild. Jag improviserade manen, vilken jag inte är särskilt nöjd med. Det är något speciellt det där med bläck på en arm.
Kommentera